En resa mot förlåtelse

22.07.2020

I förra inlägget berättade jag om hur min besvikelse på mig själv tog sig märkliga uttryck och hindrade mig från att leva och njuta av livet fullt ut. Jag vill nu dela med mig av hur jag gick till väga för att förlåta mig själv.


Acceptera att du inte kan förändra det förflutna.


Det första steget för mig var att acceptera att jag inte kan förändra det förflutna. Det var inte något som skedde över en natt utan för att komma till den acceptansen behövde jag gå igenom en sorgeprocess. Den var inte helt olik den sorgeprocessen man går igenom när man förlorar någon som står dig nära. Jag upplevde ilska och jag upplevde sorg över vad jag såg som förlorad tid. Om inte min kurragömma lek för att undvika mitt ex var förnekelse så vet jag inte vad jag skulle kalla det.

Men till slut kom jag i alla fall till ett stadie där jag kunde släppa alla tankar på vad jag kunde ha gjort, borde ha gjort och skulle ha gjort. Tankarna på hur mitt liv hade sett ut om jag istället bara hade gjort si eller så höll mig inte längre vaken sent på kvällarna. Bara insikten om att jag inte kunde förändra någonting gav mig en efterlängtad frid och god nattsömn.


Ifrågasätt den historia du berättar för dig själv.


Något annat jag jobbade mycket med var att ifrågasätta mitt synsätt på denna tid. Ofta fastnar vi i en viss historia om hur det gick till. Jag såg mig som själv som en svag människa som lät folk köra över mig. Men ju mer jag granskade omständigheterna och mitt eget beteende började jag inse att det faktiskt fanns fler sätt att se på det hela. Var jag verkligen en svag människa?

När jag reflekterade över mitt liv så såg jag tydligt att jag redan från långt tidigare hade med mig en skev bild av vad kärlek är och hur man blir behandlad av dom som älskar dig. Det var alltså inte speciellt överraskande att jag tog med mig dessa förväntningar och förebilder in i mina förhållanden som vuxen och hade överseende med beteenden som dom flesta anser går över gränsen.

Jag kämpade samtidigt med min sjukdom och var till största delen sängliggande. Den största delen av min energi gick till att hålla hoppet uppe och att vägra acceptera läkarnas dom om ett livslångt sängliggande med gradvis försämring. Om jag behövde krypa på golvet för att ta mig in till badrummet, var det då verkligen rimligt att förvänta mig att jag skulle ha ork att ta mig ur ett förhållande och lösa alla praktiska saker som skulle ha behövt lösas på köpet? Kanske inte. Att jag helt enkelt var en svag människa var nog inte hela sanningen. Jag började se att den historia jag låtit definiera mig inte stämde och jag bestämde mig för att skriva om den helt.


Fokusera på vad du lärt dig


Det tredje verktyget som hjälpte mig var att ändra fokus från händelserna i sig till vad jag lärt mig av dessa händelser. Jag insåg att jag lärt mig att hur gärna jag än vill hjälpa någon och finnas där så kan det inte ske på bekostnad av min egen lycka och hälsa. Jag insåg att jag behövde lära mig att hitta en ny definition av vad kärlek var för mig. Jag förstod att jag behövde lära mig att sätta gränser precis som om jag vore ett litet barn som aldrig förstått att gränser mot andra behöver man ha här på jorden. Jag lärde mig att jag kan förändra mig själv och skapa mitt liv som jag vill ha det även om jag är den enda som tror att det går att genomföra. Jag lärde mig inse att jag är stark och kan hålla min inre låga brinnande mot alla odds. Den kanske viktigaste lärdomen av allt är att dom som sårar dig inte är dåliga människor, dom är bara själva så sårade av sitt eget förflutna att dom inte vet något annan sätt att agera.


Behöver du förlåta dig själv?

Jag delar med mig av det här eftersom jag hoppas att det kan vara till tröst och hjälp för andra som just nu jobbar med att förlåta sig själv. Oavsett om du känner att du har svikit dig själv eller någon annan så hoppas jag att dessa verktyg kan bidra till nya insikter på vägen mot försoning med dig själv. Behöver du se över den historia du berättar för dig själv? Var du verkligen dum i huvudet eller var du en sårad människa som reagerade ur rädsla och desperation? Kanske upprepade du det enda mönstret du lärt dig? Kan det till och med vara så att du valde det bästa av alla dåliga alternativ i situationen? Vad lärde du dig av misstaget som fått dig att tänka och agera annorlunda idag? Kanske kan den kunskapen vara till hjälp för andra som idag befinner sig i samma situation.


Relaterade inlägg:

Anledningen till att mitt ex spökade

Fyra Grundpelare till lycka - Del 3, Älska dig själv

Varför är vi så destruktiva?